Skivsläpp: tornedalskt svårmod i psalmer av Surunmaa

Viktor Fors Mäntyranta och Anders Fischer turnerar flitigt i Norden. Foto: Peter Pousard

På Pajala marknad 9 juli görs ett ovanligt skivsläpp. Surunmaa har release på tio meänkielipsalmer med mycket vemod och depp.

– Skivan är lite tyngre och fräckare än det vi gett ut tidigare, säger Pajalafödde Viktor Fors Mäntyranta.

Viktor bor i Göteborg sedan tio år. I arbetet med att skapa musik ihop med låtskrivaren Anders Fischer söker han sig tillbaka till sina rötter i Tornedalen. Tillsammans har de gett ut flera plattor under gruppnamnet Surunmaa (Sorglandet). Musikstilen grundar sig i tornedalsk folkmusik med inspiration från väst.

Viktor har påbrå både från både svenska och finska sidan. Och ja, hans morfar är den legendariske skidlöparen Eero Mäntyranta!

Psalmplattan kom till genom en förfrågan med tanke på att Surunmaa tidigare gett ut Sions sånger (2011) med Markus Forsberg. Men det var inte självklart att tacka ja till det album som kom att döpas till ”Mie halvaisin sen uskon ette joku rakastaa”.

-Tveksamheten kom in eftersom vi inte ser oss som ett religiöst band.

Dessutom går många svenska psalmer i dur och Surunmaa har ett melankoliskt drag i sin musik. Men Viktor och Anders tänkte om och efter att ha gått igenom 50 psalmer gallrade de ut tio.

-Resultatet blev jättebra, vi är jättenöjda.

Har psalmskivan ett svårmod rakt igenom eller piggar ni på er emellanåt?

– Inte vet jag om vi piggar på oss och blir gladare, men jämfört med Sions sånger (2011) är den lite mer elektrisk, lite tyngre och fräckare.

Största utmaningen med projektet har varit att göra om psalmerna men ändå ha kvar respekten för dem, påpekar Viktor.

– Det är jättefina melodier och man måste visa hänsyn mot dem som skrivit dem.

Surunmaa betyder sorgens land?

-Tanken när namnet kom till 2007 var att bygga upp en fiktiv värld som skulle passa tragiken i den tornedalska och finskinfluerade musiken.

Varifrån kommer den här typen av vemod i Tornedalen?

-Jag vet inte varför tornedalingar gillar det nedstämda. Just nu är vi ute på turné i ingenmansland i Nordnorge och här är de betydligt gladare än vad vi är i Tornedalen. Det är något med vår kultur som är så där synkkä (mörkt, unket).

Pajala har en otrolig kulturanda, påpekar han och syftar på det stora musikflöde som sprutar ur jorden, men han känner inget driv att flytta tillbaka. Föräldrar och bror har flyttat därifrån och känner han ett sug norrut så blir det till mammas hemort på finska sidan.

-För mig har ändå tornedalsfinskan, finskan och kulturen där uppe blivit jätteviktig för mig sedan jag flyttade därifrån.

Release av nya psalmplattan blir det 9 juli klockan 16 i Kyrkans hus i Pajala.

-Kom och lyssna!

Mie halvaisin sen uskon ette rakastaa

Release av nya psalmplattan blir det 9 juli i Kyrkans hus i Pajala.

”Jag blir en förstärkt person på scenen”

Dennis Kalla sjunger som en älva, men det gör ont ändå, tycker en recensent om musikern från Pajala och Kiruna. Foto: Oleg Samoilov.

Norrbottens nya pophopp Dennis Kalla ger sig in i debatten om Kulturskolans framtid i Pajala. Tack vare en fri musikalisk uppfostran i hembyn har Dennis gått långt. Här berättar han om protestbrev, musikdrömmar och sin bipolära sjukdom.

22-åriga Dennis Kalla från Pajala (och Kiruna) solodebuterade för två år sedan med singeln On my skin. Sedan dess har han turnerat med Kristian Anttila och varit på äventyr i USA. Kanske har du hört honom? Om inte rekommenderar jag dig att leta upp Crack your skull på nätet.

Singeln Change your mind bär Dennis signum och rankades som bästa singeln från Norrbotten 2015.

På musikerns hemsida står: ”Dennis Kalla är välskrivna popballader med trasiga gitarrer, stora synthar och texter som skär i hjärtat. … Han har på kort tid byggt upp ett rykte som en karismatisk och impulsiv artist som ständigt utmanar sig själv som publiken.”

Maniska toppar och djupa dalar

Dennis har precis rullat igång sin karriär igen efter att ha varit sjukskriven under hösten. Han säger att han får ta det lugnt så han inte hamnar i samma situation igen. Dennis är bipolär och berättar att sjukdomen innebär att maniska toppar följs av djupa dalar. Nu tar han mediciner för att få en mer jämn kurva, men när det var som värst jobbade han maniskt med musik utan att koppla av.

Största problemet med att ha diagnosen bipolär, i alla fall för Dennis, har varit social fobi och problem med minnet.

Han tycker det är synd att psykiska sjukdomar omgärdas med så mycket hysch-hysch. I Tornedalen finns dessutom en machokultur som är stark och det för det ännu svårare att vara öppen med det säger han.

Den lovande musikern bodde i Pajala fram till 12-13-årsåldern och flyttade sedan till Kiruna.

-Om det inte varit för en bra Kulturskola i Pajala så hade jag inte varit där jag är idag. Det fanns en frihet där jag kunde göra vad jag ville. Och det viktiga var inte att hålla gitarren rätt utan glädje i musiken.

Läraren Rolf Digervall introducerade rockmusiken i Dennis liv och såg att han hade ett alldeles eget uttryck.

 

Dennis Kalla Foto Privat

Musikern Dennis Kalla är bipolär och jobbar för att komma tillrätta med sina maniska arbetsperioder. Foto: Privat

Skriver allt själv

En recensent beskriver stilen: ”Dennis är helt magisk live. Som att bli slagen i mellangärdet av en älva. Sjunger som en ängel men det gör ont ändå.”

-Att vara genuin har varit mitt rättesnöre. Jag blir en förstärkt person av mig själv när jag kliver upp på scen.

Han skriver alla sina låtar själv. Om kärlek, smärta och livet.

-Jag skriver väldigt mycket men det är få grejer jag använder. Jag vill hålla hög kvalitet, det finns ingen anledning att släppa låtar hela tiden.

Dennis har precis avslutat en släppturné med sina senaste låtar, nu blir det vila fram till augusti. Målet är att må bra och få balans i livet.

Någon musikstil som går bort?

-Metal – alltså snabb och skrikig hårdrock. Det har jag svårt för.

Vad gillar du mest med ditt jobb?

-Utmaningarna, att jag måste tänka mycket. Baksidan är att jag aldrig stänger av. När jag inte jobbar med en spelning eller skriver låtar så finns det ändå i mitt huvud hela tiden.

När det blir för mycket går du över till dataspelet Pokemón?

-Ja, (skratt) det är mitt andra intresse. En sån där gammal gameboy från 90-talet.

Är det en fördel att som musiker komma från norra Sverige?

-Ja, man blir intressantare. Folk har ofta inte hört om norra Sverige, det föder nyfikenhet.

Dennis mission har blivit att förklara att det inte är någon skillnad på människor i olika delar av landet.

-Enda skillnaden är ju att vi växer upp i olika miljöer.

-Människor i södra Sverige vet ofta ingenting om hur det är här uppe. De antar saker och ger oss etiketter: de säger att ”ni norrlänningar är charmiga och tystlåtna …” Något som likaväl skulle kunna passa in på folk från Bohuslän eller Värmland.

 

Mikaela Omark har koll på Tornedalens historia

Mikaela visar en karta över Haapakylä från 1648 som hon vunnit i en tävling hos Lantmäteriet. Foto: Privat

När Mikaela Omark från Övertorneå växte upp lärde hon sig läsa tack vare bokserien Tornedalica. ABC-böckerna fick stå tillbaka.

-Jag föddes med intresset för släktforskning och Tornedalens historia, säger 39-åringen.

Just nu sitter hon hemma i Gammelstad utanför Luleå och dechiffrerar gamla köpebrev från 1800-talet som har kopplingar till hennes farmors släktgård Härmä i Kuivakangas.

Mikaela dyker ofta upp i olika trådar på Facebook, inte minst i gruppen ”Du vet att du kommer från Övertorneå om …”, där frossar folk i gamla tider: gulnade klassfoton och bilder på byggnader som nu är borta. Mikaela har ofta svar på utflyttade tornedalingars frågor om sin hembygd.

-Jag läser massor och har räknat ut att jag läst ungefär 130 böcker om Tornedalen och dess historia. Har säkert hållit på i 20 år med det.

– Jag har alltid haft det här intresset, jag tror jag föddes med det.

Mikaela är uppväxt i centrala Övertorneå men vistats ofta i Kuivakangas eftersom både mamma och pappa kommer därifrån och hemgårdarna fortfarande finns kvar. Och ja, hon är släkt med hockeyproffset Linus Omark, om någon undrar. De är kusiner.

Mikaela är forskartypen och gillar att lägga pussel, berättar hon. Till vardags är hon högskoleutbildad civilingenjör i maskinteknik men befinner sig just nu mellan två jobb.

-Jag är uppväxt på stället där mina förfäder har sina rötter. Jag har alltid haft min historia runt omkring mig och hört många berättelser från de äldre.

Släktgården Härmä i Kuivakangas Foto Privat

Mikaelas farmor bodde på släktgården Härmä i Kuivakangas. Foto: Privat

Kafé Blodiga yxan

Mikaela hittar många spännande historier i sina böcker som hon delar med sig av på nätet. Till exempel inlägget om Maria Nilssons första café i Pirttimaa som kallades Kafé Blodiga yxan efter att ett cafébiträde jagat en närgången militär med yxa. Maria drev senare Majas kiosk vid Centralskolan.

Det går nästan inte att ställa en historisk fråga i gruppen utan att Mikaela har ett bra och väl underbyggt svar på den.

Kanske skriver hon en egen bok om sin hembygd så småningom om allt det hon grävt fram genom åren.

-Men det lär dröja, funderar hon, jag har mycket kvar att samla in.

Mikaela har också ett intresse för meänkieli. Förra året satte hon upp som mål att läsa alla barnböcker som finns på meänkieli.

-Jag har läst nästan alla, ett 20-tal. Jag kan visserligen inte meänkieli men jag försöker lära mig så gott det går.

En gång läste hon en finskakurs på universitet och den har gett henne en hyfsad grundförståelse.

Mikaela har nyligen avslutat en klimatutbildarutbildning inom Naturskyddsföreningen i Övertorneå för att informera politiker i Norrbotten om klimatfrågor.

 

”Meänkieli är ett rikt och mustigt språk”

Linnea Nylund. Foto: Privat

Översättaren Linnéa Nylund är en av Metavisis fem översättare. Här får du lära känna henne.

Linnéa är 65 år och bor i Markusvinsa. Hon har jobbat som översättare sedan meänkieli blev eget språk.

Berätta om något som du översatt.

-Den roligaste översättningen tror jag har varit Mormors katt, Mummun kissa, som vi översatte tillsammans i en meänkielitalande grupp på cirka tjugo personer från Markusvinsa och Teurajärvi. Sedan har det blivit olika typer av texter och tidningsartiklar.

Vad är största utmaningen med att översätta från svenska till meänkieli?

-Att hitta ett väl fungerande språk som säger exakt det som är ursprungsmeningen, fast samma dilemma finns vid översättning av alla språk.

Vad gör meänkieli så speciell?

-Det är ett rikt och mustigt språk som uttrycker mer handling än ting. Det finns väldigt många olika verb som berättar mer än bara en enkel betydelse, till exempel kan koka heta keittää, keitelä eller kiiskhauttaa beroende på hur jag gör sysslan.

Ditt favorituttryck på meänkieli?

-”Aamusta päivä pissiin” och ”Toimi työn tekkee ja raai rahan maksaa”.

Meänkielis framtid?

-Jag tror att meänkieli överlever trots allt. Fler och fler unga upptäcker språkets charm och ser det som något viktigt och värdefullt att kunna.

Linnea Nylund. Foto Privat

Linnea och hennes systrar. Foto: Privat

Myggfångar-VM sätter Övertorneå på kartan

David Uusitalo är general för myggfångar-VM 23 juli. Foto: Privat

Vem blir årets världsmästare i myggfångst? Lördagen 23 juli upprepas förra årets succé myggfångar-VM i Övertorneå.

-Jag tror på svarta kläder och att lukta svett, tipsar tävlingsgeneralen David Uusitalo.

Övertorneå cruising är ett evenemang som lockar bilentusiaster från hela Norrbotten och Finland. I samband med arrangemanget lördagen den 23 juli intill gamla tullhuset på svenska sidan ska folk återigen få tävla i att fånga mygg.

Förra året blev det inofficiella mästerskapet en dundersuccé. Radio, tv och tidningar från när och fjärran dök upp för att dokumentera när nästan 40 myggjägare under 30 minuter gjorde allt för att locka bestarna till sig.

Tävlingsreglerna är enkla: under en viss tid och inom ett inhägnat område fångar och dödar du så många blodsugare som möjligt. Dessa läggs i en mugg och en jury räknar dem. Myggen måste vara hela, det vill säga en lös vinge räknas inte som ett exemplar.

Vem fångar flest mygg

Vem fångar flest mygg på 15 minuter? Var med och tävla.

Förra året valde somliga deltagare att sätta sig i en buske intill Torne älv och invänta surret. Andra sprang runt med håvar och trodde att anfall var bästa taktiken.

Bar överkropp och svett

Tommy Kyrö från Kuivakangas gick segrande ur striden med 217 döda mygg under 30 minuter. Hans metod var att ha mörka byxor, sitta i en buske med bar överkropp och lukta svett.

-I år tillåter vi inga fjärilshåvar, säger David Uusitalo. Det är bara händerna som gäller för håven fångar inga mygg ändå.

Tävlingstiden har också krympt till 15 minuter.

-30 minuter kändes ganska länge. Vi får nog fram en vinnare på en kvart också.

Prispengar blir det den här gången också. Vinnaren tilldelas 10 000 kronor och en myggmaskin men även andra priser ligger i potten.

Det är oklart om tv-profilen Richard Ohlsson återigen dyker upp.

-Han sa förra året att han skulle komma tillbaka, men jag har inte hört något. Vi jobbar på saken.

Huruvida myggjägar-VM är en bra pr-grej för Övertorneå eller inte råder det delade meningar om.

-En del har väl klagat och sagt att det här är dåligt för orten för det ger inte så bra pr att ha mycket mygg. Men så ser det ju ut hos oss på somrarna.

Tävlingen är hur som helst öppen för alla och startskottet går vi 15-tiden på lördagen.

Myggfångar-VM innehåller även Classic Car Show och Rockabilly 2016 mellan klockan 12 och 2.

Myggfångar-VM innehåller även Classic Car Show. Foto Privat

 Myggfångar-VM innehåller även Classic Car Show. Foto: Privat

”Meänkieli är inte ett påhittat språk”

Matti Junes. Foto: Privat

Matti Junes är en av Metavisis fem översättare, han bor några mil utanför Rovaniemi i Finland.

 Namn?

-Jag heter Matti Junes.

 Ålder?

-Jag fyller 70 i sommar.

 Bor?

-Jag är från Torneå och har gjort min livsgärning som neurolog på Lapplands centrallasarett. Nu bor jag i Rautiosaari vid Kemi älv, ett par mil söder om Rovaniemi.

Hur länge har du jobbat som översättare?

-Jag har först och främst pratat meänkieli hela mitt liv. Skrivit artiklar på språket i nordliga tidningar och även hållit mina medicinska föreläsningar på det. Lyssnarna har varit riktigt uppmärksamma och tyckt om det. Vi har med min fru Anneli varit med i meänkielis språkråd från början och har både skrivit och varit deltagare som språkrådets medlemmar i arbetet med Meänkielis stora ordbok. Vi har båda skrivit artiklar i Meänmaa tidningen. Jag kom med i MET-tidningens översättningsgrupp när Bengt Pohjanen skickade mig Maja Mellas önskan om översättare till Metavisi. Det har ju varit roligt att göra de här översättningarna.

Någon (känd eller mindre känd) bok/böcker eller produktion/-er du översatt?

-Jag har tidigare översatt några medicinska texter till meänkieli. Skrivit artiklar till tidningen på meänkieli här i Rovaniemi. På lasarettet bad de mig översätta också tal till meänkieli eftersom de tyckte att språket var så roligt. Sedan var jag med i arbetsgruppen som granskade meänkielin i Rosa Liksoms bok Kreisland. Då läste jag allt som jag fick i handen om meänkieli – ända till högskolornas doktorsavhandlingar, så att jag skulle klara av min uppgift.

Vad är största utmaningen med att översätta från svenska till meänkieli?

-Meänkielis stora ordbok del I – III har hjälpt mig mycket i översättningsarbetets problem. Till alla ord finns det i alla fall inte formell översättning. Då har jag försökt få hjälp från finskan eller andra ugriska språk och skrivit det svenska ordet inom parentes.

Vad gör meänkieli så speciell?

-Meänkieli är inte ett påhittat språk. Den bärs av en gammal och stark kultur, som den själv också företräder. Det här är språket på båda sidor om Torneälven och här på östra sidan talar man på sitt eget sätt ända till Kemijoki och Ounasjoki. ”Köksspråk” har här upplevts som en sårande och negativ inställning till meänkieli.

Ditt favorituttryck på meänkieli?

-Det är svårt att säga vad som är mitt favorituttryck. Frun säger att det för mig skulle vara;” det är ingenting” Det där säger barnen också till mig och har roligt åt det. Det uttrycket är livfullt och ekonomiskt eftersom ”ei”- ordet lämnas bort.

 Vad tror du om meänkielins framtid?

-Det är ett segt språk eftersom det har levt kvar till nu. Och nu när även de lärde är intresserade så varför inte. Bra så. Av större betydelse är det i alla fall att vanligt folk här även i fortsättningen talar det. Och om älven fortfarande är på plats så talas det även i framtiden. 

Svensk översättning Märta, Karin och Linnea Nylund

”Språket är rikt på ord och uttryck”

Karin Nylund. Foto: Privat

Vi fortsätter vår presentation av översättare i Tornedalen, som jobbar bland annat för Metavisi. Här kommer Karin Nylund.

”Hej!

Jag heter Karin Nylund och är 67 år.

Jag bor i en liten by som heter Markusvinsa.

Jag har sysslat med översättningar ganska länge, kanske ända sedan meänkieli blev erkänt som språk.

Största utmaningen i mitt jobb är att översätta så att man får den rätta betydelsen.

Meänkieli är mitt modersmål som jag lärde mig som liten hemma. Det har levt kvar i min vardag, och jag har haft förmånen att undervisa i meänkieli i skolan. Språket är rikt på ord och uttryck.

Mina favorituttryck är ”Parempi oman maan mustikka ko muun maan mansikka” och ”Parempi laiha sovinto ko lihava riita”.

Jag tror att meänkieli har en ljus framtid.”

Märta, Karin och Linnea Nylund. Foto Privat

Karin och hennes systrar. Foto: Privat

 

”Jag har knutit ihop hjärnan med hjärtat”

Susanne Redebo. Foto: Privat

Jag har bottnat i mig själv och förenar nu hjärtats röst med hjärnans kunskap, säger journalisten Susanne Redebo med tanke på att hon sedan förra hösten skriver nyheter för Metavisi.

Susanne Redebo är 52 år och bor med sin familj i Mariefred, åtta mil från Stockholm. Hon är född och uppvuxen i Övertorneå men flyttade söderut efter gymnasietiden i Haparanda.

Vad gör du idag?

-2001 började jag som allmänreporter på Eskilstuna-Kuriren och gick därefter över till sportavdelningen innan jag blev redaktör för två tidningar som ges ut i Mälardalen. Parallellt jobbar jag i min frilansfirma för STR-T med att mata Metavisi med nyheter kopplade till Tornedalen. Utöver det är jag webbansvarig och redaktör hos lokalavdelningen Tornedalingar i Stockholm.

-I botten har jag en högskoleutbildning i journalistik vid Mitthögskolan i Sundsvall.

-Min karriär inom media började redan på Sjövägen i Övertorneå som 10-åring, då jag startade Särkijärvi-posten och lät mina nio fastrar prenumerera på tidningen. Jag visste tidigt vad jag ville bli.

När upptäckte du ditt kulturarv?

-Som utflyttad tornedaling blir man ständigt påmind om sitt ursprung, folk blir nyfikna på dialekten, så arvet pockar på hela tiden. När barnen flyttade hemifrån för ett par år sedan började jag känna behov av att knyta an till mina rötter igen. Då tog jag kontakt med Tornedalingar i Stockholm och hittade massor av gränsfolk i föreningen. När man träffar människor från samma landsända som en själv uppstår ett igenkännande. Vi har en gemensam referensram som gör att förklaringar ofta är överflödiga. Dessutom har tornedalingar humor, det är roligt att skratta ihop med dem.

-Mina föräldrar Hjördis och Åke Andersson bor kvar i Övertorneå så jag är ofta uppe och hälsar på.

Barndomshemmet på Sjövägen. Foto Privat

Susanne Redebos barndomshem på Sjövägen står kvar. Foto: Privat

Vad tror du om meänkielis framtid?

-Den finns, men det är bråttom att rädda den. Det gäller att fånga upp yngre generationens intresse för att lära sig språket, för många unga tycker det är coolt och i det finns också en framtid. Jag tillhör generationen vars föräldrar inte fick tala meänkieli i skolan, därför ansåg de inte att det var viktigt att jag och mina systrar skulle lära oss det. Jag upplever det idag som en jätteförlust och funderar faktiskt på att ta tag i saken på något sätt.

Vart är du på väg?

– Jag är på rätt väg och vill fortsätta på den bana jag är idag. Tidningsbranschen genomgår en stor förändring just nu från papper till webb och jag följer med i den utvecklingen. Vart det bär vet ingen idag, men jag känner mig lugn. Någon har sagt ”Man kan ta en människa från Tornedalen men inte Tornedalen ur en människa.” Precis så är det.

Ditt favoritord på meänkieli?

-Huija! Det säger jag ofta när jag med eftertryck vill påpeka vilken landsända jag kommer från. Eller när jag är chockad, utsjasad eller får värmeslag.

Susanne träffar världens bästa fotbollsspelare Marta. Foto Privat

Ute på uppdrag som reporter. Susanne träffar världens bästa fotbollsspelare Marta när hon spelade för Tyresö. Foto: Privat

 

 

 

”Orden är kopplade till min barndom”

Märta Nylund. Foto: Privat

En av Metavisis översättare i meänkieli heter Märta Nylund och bor i Markusvinsa. Vi har frågat Märta vem hon är.

”Jag heter Märta Nylund och fyller 70 i år. Jag bor i Markusvinsa tillsammans med mina systrar.

Jag har hållit på med översättningar till och från, men mest sedan jag blev pensionär. Jag har mest översatt enstaka texter.

Den största utmaningen med översättning över huvud taget är att hitta de rätta orden för att kunna få fram den betydelse som den som skrivit texten tänkt. Dessutom ska man få språket i översättningen att kännas naturligt. Det gäller meänkieli, men även andra språk.

Översättning kräver god språkkunskap och språkkänsla. Nutidsord kan vara extra svåra att hitta bra översättning till i meänkieli.

Meänkieli är speciell för mig för det är mitt första språk och bär på den kultur som finns här. Orden på meänkieli är kopplade till barndomsminnen, människor, natur, föremål ja, allt hag vuxit upp med och har runt mig.

Mina favorituttryck är ”ei oppi oihaan kaa” och ”elämä oon kallis”.

Jag tror på en framtid för meänkieli.”

Märta, Karin och Linnea Nylund. Foto Privat

Märta och hennes systrar. Foto: Privat