Met Nuoret har samarbete med kvänerna

Allt fler unga intresserar sig för sitt ursprung och ser meänkieli som en tillgång, säger Met Nuorets vice ordförande Johanna Nordblad Sirkka.

Att 150 personer, i huvudsak unga, sökte till kursen i meänkieli i höstas vid Umeå universitet säger en hel del.

-Det är helt magiskt, skrattar Johanna Sirkka. Jättekul.

Met Nuoret bildades våren 2014 i Haparanda. Idag har förbundet knappt 100 medlemmar. I verksamhetsplanen står att de bland annat ska verka för att stärka unga tornedalingars identitet, språkliga och kulturella utveckling. Johannas egen relation till meänkieli är ganska oladdad. Hennes föräldrar flyttade från Finland till Tärendö på 1970-talet och hon har alltid lyssnat till finska i hemmet. Med tiden har hennes föräldrars modersmål påverkats av meänkieli och Johanna pratar själv meänkieli, även med sitt barn hemma i Luleå.

Vad driver dig att jobba med Met Nuoret?

-Identiteten, att hitta sig själv.  Som liten tog jag avstånd från det tornedalska och jag hade finska som identitet. Idag känner jag mig mest bekväm med att vara tornedaling även om jag håller på Finland i hockey.

Met Nuoret tog i höstas över värdskapet för samarbetsplattformen Ung Minoritet, som omfattar minoritetsförbunden för ungdomar i Sverige. Även där är möten med politiker viktiga för att stärka minoritetsgrupperna.

Stöttar varandra

-Det är otroligt kul och lärorikt att träffa så många unga från andra minoriteter. Vi lär oss mycket, både om likheter och olikheter. Det ger ett värdefullt utbyte och vi stöttar varandra.

Ibland kan man läsa eller höra att minoriteterna är diskriminerade i vårt samhälle. Gäller det tornedalingar också?

– Jag har inte upplevt att vi idag är diskriminerade men försvenskningspolitiken har lyckats förminska vårt språk. Meänkieli har fått en skamstämpel som är svår att tvätta bort även om det håller på att vända nu. Vårt förbund kom också igång sist av alla, så det finns en del att jobba på.

Met Nuoret har inlett samarbete med norska kvänförbundet Kveeninuoret. 2014 träffades unga representanter från bägge länderna i Pajala där de åkte runt i Tornedalen och lärde känna varann. I år besökte Met Nuoret norska Tromsö. Kvänerna klassas som en minoritet i Norge och deras språk påminner starkt om meänkieli, eftersom de är sprungna ur samma språkstam.

Dialektala skillnader

-Skillnaden mellan meänkieli och kvänska påminner om olikheterna mellan stockholmska och dalmål. Det är mer en dialektal skillnad än en språkskillnad.

När norska kväner och unga tornedalingar möts är det trots allt norska och svenska som pratas mer än kvänska och meänkieli.

-Skulle vi kräva att alla pratade sitt minoritetsspråk skulle det inte gå att bedriva någon verksamhet alls, skrattar Johanna. De flesta av oss är ju inte så bra på de språken.

Redan E.G. Geijer skrev att kvänerna var uppblandade med samerna och hade blivit uppträngda norrut av dem som blev bondebefolkning och trängde på söderifrån mot Norrland.

 

 

 

 

 

 

 

Vem vill du ge en julklapp och varför?

Vi har frågat kända tornedalingar vem de vill ge en julklapp och varför.

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen, författare, Haparanda/Överkalix: – Tore Hjorth, ordförande i STR-T, önskar jag en god jul. En kompass vill jag ge. Alltid bra att ha för en som ska leda vilsegångna i tidens dunkel. ”Se bakom henne dimma och framom henne natt.” Det är inte så pessimistiskt som det låter, bara poetiskt lån från en Nyårskantat.

Catharina Isaksson

Catharina Isaksson, bibliotekarie, Huddinge/Övertorneå: – Jag vill ge julklappen till de personer som sköter om Luppioberget i Övertorneå med allt det innebär av mat och tillsyn. Restaurang Utsikt har blivit en sådan succé och gör bra reklam för Tornedalen. I julklapp ger jag dem fler stolar.

Lina Stoltz. Foto Rabén och Sjögren

Lina Stoltz, författare/lärare, Luleå: – Jag skulle vilja ge alla barn en vit (= alkoholfri) jul.

Tomas Vedestig

Tomas Vedestig, kommunalråd, Övertorneå: – Jag skulle vilja ge civilminister Ardalan Shekarabi en resa upp till Övertorneå. Så att han får höra hur regeringen kan bistå Tornedalen med att utlokalisera fler statliga arbetstillfällen som plåster på såren efter att staten dränerat vår landsdel ekonomiskt under många långa år.

Daniel Särkijärvi

Daniel Särkijärvi, språkkämpe, Kalix: – Jag vill ge utbildningsminister Gustav Fridolin en bok med hälsning om julefrid och en begäran om en kraftfull förstärkning av undervisningstiden i modersmålsundervisningen i de nationella minoritetsspråken (i dagsläget endast 30-60 minuter i veckan på många skolor). Boken heter Mer än ett språk – En antologi om flerspråkigheten i norra Sverige.

Rut Niska Säfström

Rut Niska Säfström, församlingspedagog, Stockholm/Juoksengi: – Jag vill ge en fin julklapp till alla frivilligorganisationer som arbetar med flyktingar.

Tony Kumpula

Tony Kumpula, idrottslärare, Haparanda: – Jag vill ge ett hjärta till Sverigedemokraternas partitopp eftersom de verkar sakna det.

Johanna Nordblad Sirkka

Johanna Nordblad Sirkka, tf ordförande Met Nuoret, Luleå: – Jag vill ge min guru Maja Mella, verksamhetsledare STR-T, en extra semestervecka eftersom hon varit ett enormt stöd när jag varit tillförordnad ordförande för Met Nuoret.

maja-mella

Maja Mella. verksamhetsledare STR-T, Pajala: – Jag skulle vilja ge julklappen TRYGGHET till alla ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige under 2015.

Päivi Barsk

Päivi Barsk, egen företagare inom homeopati, Haparanda/Övertorneå/Stockholm: – Jag vill ge en bok till moderaten Sofia Arkelsten som föreslår obligatoriskt vaccinationsprogram. Boken heter A model of health and disease. Jag hoppas att hon förstår engelska bättre än hon förstår hur hälsa, vaccin och sjukdomar hänger samman.

Gunnel Simu

Gunnel Simu, f d kommunalråd, Haparanda/Stockholm: – Jag vill ge min julklapp till Kibena Kongo i Morogoro, Tanzania. Hon är med i samma ledarskapsprogram som jag genom ICLD/SIDA . Hon har blivit vald till första kvinnliga borgmästare i sin stad. Tack vare svenska biståndspengar har hennes ledarskap utvecklats. I julklapp vill jag ge henne styrka och mod att fullfölja sitt uppdrag på bästa sätt för medborgarna i Morogoro.

SONY DSC

Tore Hjort, förbundsordförande STR-T, Haparanda: – Jag skulle vilja ge en julkapp till alla dem som under året arbetat för våra inhemska minoriteter och deras rättigheter i frågor som rör språket meänkieli, vår kultur och våra samhälleliga behov.

Premiär för öl bryggd på is från Torneälv

Nu är Torne Islager här, en öl bryggd på smält is från Torneälv. Isvatten har en lägre salthalt än vanligt vatten, vilket gör ölen speciell.

Under åren har många tusen ton av den kristallklara isen lämnat Jukkasjärvi för att fascinera människor jorden runt. Varje år i mars skördas isen för att sedan lagras till hotellet. Men isproduktionen skapar också isbarer och flera tusen isglas varje år. Lagom till årets invigning 12 december av Icehotel var experimentet Torne Islager färdigbryggd. Vi har pratat med Åsa Ribbing, kommunikatör på Icehotel, om ölen.

Arne Berg och Åsa af Kliger, Icehotel

Kommunikatören Åsa Ribbing och Arne Bergh, delägare, konstnär och senior advisor vid Icehotel. Foto: Icehotel

 

Vem kom på idén med Torne Islager?

-Anders Wendler, bryggmästare på Nya Carnegiebryggeriet. Hans svåger undrade varför ingen bryggt på isberg från Nordpolen.

Anders tyckte det var en kul idé som han klurade på några år. Han berättar:

-Jag ville brygga på is för att lyfta fram vattnet som ju är cirka 95 procent av ölet. Det är oftast malten, humlen och jästen som annars får huvudrollerna. Då kom jag på att Icehotel ju har Sveriges mest spännande is.

Vad gör den här ölen så speciell, Åsa Ribbing?

-Känslan av att dricka något som varit is. Den är ren i smaken, men ändå robust för att smaka bra i kallare klimat.Det stora releasepartyt skedde på Ishotellet under öppningshelgen 12 december.

Ölen är en Vienna-lager bryggd av wienermalt, en lageröl med en balanserad fyllighet och citrustoner. Den passar bra till vilt och rökt kött, men anses vara ett bra matöl överlag.

Torne Islager 2. Foto Åsa af Kliger

Torne Islager har lägre salthalt än öl bryggd på vanligt vatten. Foto: Asaf Kliger

 

Säljs den ute i handeln också eller bara på ishotellet?

-Torne Islager kommer att serveras på restaurangerna/barerna på ishotellet och Hembygdsgården i Jukkasjärvi samt på Nya Carnegiebryggeriet i Hammarby Sjöstad i Stockholm.

Vad är fördelen med att brygga på is från Torneälv?

-Även om Torneälven är en av norra Europas renaste älvar är faktiskt isen renare än vattnet. Precis vid transformeringen från vatten till is minskar saltnivåerna och alla andra partiklar förutom vattenmolekyler försvinner från isen och rinner vidare ner i älven. Det förklarar den kristallklara och helt rena isen, säger Anders Lundkvist, teknisk doktor som undersökt Torneälvsisen.

Hur gick leveransen av is till? Jo, cirka fem kubikmeter torr is sågades i lagom stora bitar från stora isblock, levererades på pall och tinades på bryggeriet i storstan. 3 500 liter bryggdes i ett första skede.

Är det första gången som öl bryggs av is?

-Vi tror att vi är pionjärer inom detta, säger Åsa. Ingen av oss har sett eller hört talas om det tidigare.

Icehotel personal. Foto Åsa af Kliger

Välkommen tll Icehotel. Foto: Asaf Kliger

 

 

Rundresa för tornedalingar i Indien

Lust att resa till Indien med ett gäng tornedalingar? I april ordnar Pertti Spets och Lotustravel en tiodagarstur till det färgstarka landet i öst.

Pertti Spets har varit reseledare förr, bland annat för medlemmar i föreningen Tornedalingar i Stockholm. 2009 åkte ett 15-tal personer med respektive till Kambodja.

-Det blev mycket lyckat. Efter den resan har många frågat om vi inte kan ta en till Indien också, och nu är det dags, säger Pertti som är lite av en Asien-expert efter sina många resor österut.

I Indien har han varit 14 gånger varav tre gånger i form av reseledare. Han har många vänner där och fascineras av den färgstarka kulturen. Han har också besökt Moder Teresa i hennes hem och skakat hand med buddhismens överhuvud Dalai Lama.

Reseerbjudandet gäller främst tornedalingar som är anslutna till STR-T:s lokalavdelningar.

-Vi har alla samma bakgrund, säger Pertti. Det blir en speciell resa när nästan alla deltagare kommer från Tornedalen, en annan typ av gemenskap än traditionella gruppresor. Givetvis får var och en ta med sig respektive också.

Indiens gyllene triangel

Resan är tio dagar lång (5-15 april) och innehåller tre stora besöksmål i en formation som Pertti kallar Indiens gyllene triangel: Delhi, Agra och Jaipur. Som kronan på verket får resenärerna se ett av världens sju underverk: det mäktiga palatset Taj Mahal som ju alltid finns avbildat när Indien kommer på tal i olika sammanhang. Palatset är byggt i marmor och tog över 20 år att färdigställa.

Flera andra monument finns också med i planeringen liksom besök på Moder Teresas barnhem.

-Eftersom jag varit i Indien så många gånger vet jag vad man bör se. Spännande matupplevelser blir det också, men många av måltiderna äts på hotellen. Dels för gemenskapens skull men också för att hotellen har renare mat.

Resan görs under en tid på året då det är behagligt klimat i Indien. Med på den tio dagar långa turen följer också en indisk guide som pratar engelska.

Minst 15 personer

Pertti är bördig från finska Pello och pratar både finska och svenska och faktiskt även en del sanskrit. Han har läst indisk filosofi och är fascinerad över den rika och gamla kulturen som är så annorlunda för oss västerlänningar.

För att Indienresan ska bli av måste minst 15 personer anmäla sig. Maxantalet uppgår till runt 25 personer. Anmälan bör göras senast i mars 2016.

Kostnad för en person i dubbelrum: 15 600 kronor. I paketet ingår ”allt” vilket innebär flyg, boende på 3 och 4-stjärniga hotell, guide, bussturer, entréavgifter och nästan alla måltider. Flygresan går via Helsingfors och tar mellan 5 och 6 timmar från finska huvudstaden till Delhi.

Vill du veta mer och få prospekt för att läsa om resan i detalj? Mejla Pertti på pertti.spets@bahnhof.se eller jenny.olsson@lotustravel.se. Pertti nås på telefon 08-615 16 21.

indien

Taj Mahal

 

Föreningen lyfter företag utefter väg 99

Föreningen Made in Tornedalen får lokala företag utefter väg 99 att gå samman.

– Vi vill lyfta Tornedalen som region och varumärke, säger ordförande Terese Östling.

Tankar om samarbete mellan företagare utefter gränsen har poppat upp lite här och där de senaste åren. Olika projekt har samlat företagare i små och tillfälliga kluster. Fram till i våras.

– I april fick vi idén att öppna en gemensam Popup-butik inom projektet Gör om stan i Haparanda. Jag tyckte att en sådan butik fattades i Haparanda. Ungefär samtidigt kom Pelle Pesula på namnet Made in Tornedalen som kändes klockrent. Popup-butiken inspirerade till en butik som samlar design, hantverk och delikatesser från olika delar av Tornedalen (Tornedal & Co.).

Logotype Made in Tornedalen
Vad är syftet med Made in Tornedalen?

– Att samarbeta över branscher och kommuner för att lyfta det geografiska området och kulturen.

Genom att företagare åker på mässor och marknader tillsammans och gör gemensam marknadsföring skapas en röd tråd för besökare.

– Tornedalen är ett intressant område som blandar olika kulturer, har starka rötter och traditioner, god mat och vackert hantverk, en speciell natur och älven som knyter oss samman. Vi är kreativa, älskar bastu och är berömda för vår gästfrihet.

 

Made in Tornedalen

Vilka får vara med i föreningen?

– Företag inom besöksmål, mat, hantverk och design är välkomna att gå med för 500 kronor per år. För det får de skjuts i sin marknadsföring, möjlighet att delta i sammanhang där de som enskilda skulle vara för små, roliga kollegor och möjlighet att använda varumärket Made in Tornedalen som en kvalitetsstämpel.
Hur många medlemmar har ni idag?

– Just nu är vi tio företag på medlemslistan. Ju fler vi blir, desto mer kan vi åstadkomma. Man når oss via hemsida, facebook och mail (hej@madeintornedalen.se). Eftersom vi är så nybildade fokuserar vi på att få föreningen på plats och planera kommande års satsningar. Under 2016 vill vi delta i minst en stor mässa och lägga grunden för en besöksrunda genom Tornedalen.
Vem är du själv, Terese?

– Jag är möbeltapetserare med det egna företaget Udda Med Flit sedan 2010. Jag arbetar tillsammans med min man på holmen Sölkäsaari i Torne älv, sex kilometer norr om Haparanda. Jag är också konstnärlig ledare för projekt Gör om stan, som arbetar för ett mer levande Haparanda centrum. Jag driver även butiken Tornedal & Co. med Marju Matsin och Carina Hardell.

-Att konsumera lokalproducerat tror jag är vägen framåt. Globaliseringen gör att vårt ursprung blir ännu viktigare. Inte för att utestänga och exkludera, utan som något att ha med sig ut i världen och vara stolta över.

 

Fotnot: Grundare av föreningen Made in Tornedalen är Pelle Pesula (Pesula Lantbruk). Åsa Pesula sitter i styrelsen tillsammans med Terese Östling, Tarja och Per-Olov Kinnunen (Taavolagården i Mattila), Christi Sindsen (grafisk designer) och Ulric Hietala (Hietalas Handelsträdgård i Korva).

Taavolagården

Taavolagården i Vojakkala är ett företag som anslutit sig till föreningen.

”Jag får ro i själen när jag kommer upp”

Ulla Maaherra flyttade från Tornedalen när hon var 19 år. 40 år senare köpte hon sitt föräldrahem i Korva.

-Jag får ro i själen när jag kommer upp.

63-åriga Ulla gjorde som många andra efter att hon gått ut grundskolan: flyttade till Haparanda och sedan vidare till Stockholm.

-Som liten hade jag aldrig en tanke på att flytta. Men jag besökte min äldre syrra Greta i Stockholm – och då blev jag kvar.

Ulla fick jobb som vårdbiträde på Karolinska sjukhuset, där syrran också jobbade, träffade sin kärlek (stockholmare) och fick tre barn. Efter det utbildade hon sig till förskollärare och idag äger hon en privat förskola.

Sambo med tornedaling

Under alla år har hembygden stått högt i kurs för Ulla. Varje jul och sommar har hon åkt hem och sedan hon träffade en ny man som har rötterna i Övertorneå (Per Tano) har det blivit lättare att vara uppe flera veckor i sträck eftersom han också trivs i trakterna.

När Ullas mamma gick bort får några år sedan stod föräldrahemmet intill älven plötsligt tomt. I grannfastigheten fanns dock en av Ullas systrar och en annan bodde i Juoksengi.

-Jag har alltid velat ha något att komma till så det var perfekt att ta över mammas hus.

Ullas föräldrahem i Korva

Ulla köpte sitt faluröda föräldrahem i Korva för några år sedan

 

Släkten betyder mycket.

Du och Per är fem veckor i Korva varje sommar. Vad gör ni då?

-Vi bara är, ha ha! Nej, det finns mycket att göra med en gammal kåk men det tar också en vecka efter att jag kommit upp att landa mentalt.Ulla pratar meänkieli utan problem eftersom hon och syrrorna alltid tilltalade mamma på meänkieli. Med pappa pratade barnen alltid svenska.

Släkt och vänner som bor kvar är förstås en viktig del i trivseln, mammas släkt finns kvar i finska Juoksenki och Ullas kusiner bor också nära barndomshemmet som för övrigt är granne med Hietalas handelsträdgård.

-Meänkielin sitter i ryggmärgen på mig.

Ulla säger att hon aldrig släppt taget om Korva. Hon har planer på att inom några år vistas mycket mer i Tornedalen än idag – och ha kvar en mindre lägenhet i Stockholm

Ulla badar gärna i Torneälv

Ulla badar gärna i Torne älv nedanför sitt föräldrahem. Korvas Riviera, kallar hon stället.

 

Micke emigrerade till Thailand

Sedan 23 år bor tornedalingen Mikael Hedalm, 52, i Thailand och driver en semesteranläggning vid havet.

– Jag kan sakna den obegränsade tillgången på knäckebröd i Sverige, säger han.

Mikael är född och uppväxt i Övertorneå men hittade kärleken – och jobbet – i Asien när han var på utlandsuppdrag. Numera fylls hans liv med att ta hand om tornedalingar och andra gäster på semesteranläggningen Bang Boet Bay Resort vid Siambukten på västkusten.

– Jag flyttade hit på grund av min nuvarande fru. Jag reste omkring väldigt mycket i Indien och Indonesien vid den tiden och åkte alltid tillbaka till Koh Samui i Thailand där hon fanns.

Micke har hela sin blivande svärfamilj på ön samt en färdig affärsverksamhet i form av en semesteranläggning – därför var en flytt ett naturligt steg för honom. 

Vad gjorde du i Sverige innan du flyttade?

– Jag var anställd av Försvarsmakten med utlandsuppdrag. Efter ett par år i Libanon blev jag erbjuden anställning vid F21 i Luleå men hade då fått smak på världen så jag sade upp mig. Därefter har jag jobbat i Bosnien och i Kosovo kortare perioder.

– Sedan åtta år har vi lämnat Koh Samui och driver nu ett Beach Resort där jag är allt-i-allo. Förutom att se till att våra gäster trivs och har det bra, så är det dagligen mycket skötsel samt underhåll av rum och byggnader både ut- och invändigt … Sedan är det inköp, planering av middagar i restaurangen och mycket annat som hör till. Jag går inte sysslolös.

Berätta om er anläggning.

– Bang Boet Bay Beach Resort ligger utanför Thailands allfartsvägar med sin massturism. Ni hittar oss på västkusten vid Siambukten där Thailand har sin smalaste landremsa. Det är ett fiskesamhälle med långa orörda stränder bland trevlig lokalbefolkning. Just nu har vi  sju  rum om cirka 35 kvm med alla nödvändiga bekvämligheter och de ligger alldeles intill stranden. 

 

Thailands västkust

I den här bukten på Thailands västkust vistas Micke alla dagar på året. Utom somrarna då han är i Ekfors i Övertorneå.

Har ni många gäster från Sverige?

– De flesta gäster är från Sverige och de flesta är också stamgäster som återkommer årligen, oftast fem veckor i sträck eller längre. Inte så många tornedalingar som jag skulle önska, men ett antal. Annars har vi ett blandat koncept med gäster främst från Europa men även från Australien, USA, Kanada och Sydafrika.

Åker du hem till Tornedalen ibland?

– Jag har alltid åkt hem en gång per år i alla tider eftersom jag gillar höstjakten på älg. De senaste tre åren har jag även tillbringat somrarna i Ekfors då inte min mamma orkar med alla bestyr själv. Så länge hon bor i Ekfors lär jag tillbringa 3-4 månader där varje år. 

Håller ni liv i svenska traditioner på något sätt?

– Julen är viktig, då har vi alltid fullbokat med gäster och mestadels svenskar. Vi serverar ett komplett svenskt julbord inklusive snaps. Det har också utvecklats till en tradition i byn då alla samlas hos oss för god mat och kvällen brukar avslutas med karaoke.

– När mina officerskollegor kommer till oss blir det ärtsoppa och punch och till påsken har vi silltartar, ägg och Janssons frestelse.

Vad är skönast att slippa från Tornedalen?

– Allt prat om väder. Folk är väderfixerade där borta, vädret verkar vara viktigare än hälsan och kärleken. Här bryr sig ingen. Om det kommer en regnskur så menar de bara att ”Oh, rainseason, it´s normal”, eller ”Too hot today”. 

Vad saknar du mest hemifrån?

– Ingenting! Eller jo, jag kan sakna den obegränsade tillgången på knäckebröd.

Planerar ni att nån gång flytta hem till Sverige?

Så länge min mamma lever kommer jag alltid att resa hem regelbundet, Sverige är fantastiskt bra och jag kommer alltid att vara patriot och rojalist. Sverige är mitt hemland och står närmast hjärtat. Men flyttar hem gör jag nog aldrig. Jag hoppas att jag kommer att åldras här med mina nära och kära, jag trivs med min frus thailändska släkt och har det bra.

Om man vill bo hos er, hur når man er då?

-Via vår hemsida beachthailand.se eller email:mikael@beachthailand.se. På Facebook heter vår sida Bang Boet Bay Beach resort. Jag nås även i Sverige sommartid på 073-713 12 02.

Mikael Hedalm längtar inte tillbaka till Tornedalen

Mikael Hedalm längtar inte tillbaka till Tornedalen. Han har hittat sitt drömliv på en resort intill havet i Thailand ihop med sin thailändska fru.

Toolanen lägger ner nyhetssida på nätet

Efter sex år läggs nyhetssajten tornedal.se ner. Redaktör Greger Toolanen  i Kuivakangas förklarar varför.

Toolanen uppger på webben att han nu sätter punkt för flera års arbete med att bevaka stora och små händelser på bägge sidor om gränsen. Han tycker att det är dags att gå vidare. 67 år gammal tänker han inte lägga sig på sofflocket utan planerar nu för nya utmaningar, bland annat en företagskatalog som förenar Övertorneås näringsliv med Ylitornios. Det arbetet startar efter nyår.

Varför ger du upp tornedal.se?

-Jag har märkt att Tornedalen inte är mogen för den här typen av nyhetssida på nätet.Webbsidans signum var annars att ett visst antal artiklar översattes i sammandrag till finska. När produktionen var på topp lades 4-5 nyheter ut om dagen, uppger Greger.

Den minnesgode kanske vet att Kuivakangas-bon innan uppstarten av webbsighten ansvarade för nättidningen Eurocitynet som knöt ihop Haparanda och Torneå (2000-2004). Men inte heller där var det lätt att sälja annonser på nätet. Han förklarar att intäkterna uteblev under åren, annonsplatserna var svårsålda.

-Tornedalen är ju inte direkt känt för att vinna priser i marknadsföring, förklarar han.

Hans egen nättidning överlevde de sex åren 2009-2015 mycket tack vare hans egen entusiasm. Vid sidan om har han gjort publikationer som gett honom inkomst. Under en period var han också marknadsansvarig för Pajalas flygplats, en annan gång titulerade han sig pressansvarig för Arctic Canoe Race. Greger konstaterar att det finns hur mycket som helst att rapportera från Tornedalen, men måste samma person som skriver också jaga annonser blir det tungjobbat.

Som bäst har han räknat in omkring tusen läsare om dagen på tornedal.se.

Det låter inte mycket men då ska du veta att här finns mycket äldre befolkning som gör som renarna, de går i samma upptrampade spår hela tiden.

Du har gjort mycket och skulle kunna gå i pension med gott samvete?

-Jo, men det finns ingen park här uppe som man kan mata fåglar i.

GT 8 jul

”Svårast var att släppa ifrån sig texten”

Författaren Lina Stoltz har fått se sin bok om missbruk som teaterpjäs. Här berättar hon om våndor och glädje kring föreställningen I morgon är allt som vanligt.

40-åriga Lina har skrivit flera barn- och ungdomsböcker sedan debuten 1998. Men det är första gången hennes böcker omvandlats till teater.

I veckan som gick spelades I morgon är allt som vanligt på flera orter vid gränsen, både inför vuxenpublik och i skolor. Pjäsen, som Tornedalsteatern turnerar med, handlar om två systrar som lever med en alkoholiserad mamma. 11-åriga Lilian är huvudpersonen. Hon och hennes syster lever med oro och ångest och försöker på alla sätt dölja för omgivningen hur läget är hemma. Strax efter urpremiären i Luleå är Lina nöjd:

-Jag tycker regissören och skådespelarna gjort ett mycket bra jobb.

Hon står själv för omvandlingen till manus, hennes pappa Bengt Pohjanen har sedan översatt det till meänkieli.

Svårt att inte peta.

Vilken var utmaningen med att gå från bok till manus?

-Svårast var att våga släppa iväg texten till regissören och ensemblen. Att inte ge för mycket scenanvisningar.

Hon är glad för att regissören Carina Henriksson tagit sig friheten att bortse ifrån författarens petningar, det har pjäsen vunnit på. Lina har själv erfarenhet från det svåra hon beskriver i boken. Hennes far är sedan 25 år nykter alkoholist.

-Många berättelser om missbruk blir misär-berättelser, allt är svart och tragiskt. Jag vill visa att det är mer komplicerat än så. Missbruk finns också i familjer som har mycket kärlek och omtanke.

Pjäsen påminner oss om att det är viktigt att lärare och ungdomar är vaksamma på när någon i omgivningen inte mår bra. Lina uppmanar: Visa att du bryr dig och våga ställa frågor – men gör det med fingertoppskänsla.

– Att göra ingenting leder ju till ingenting, konstaterar hon.

Hon jobbar själv som lärare och ser signaler hos elever där det kan finnas missbruk i hemmen. Barn som lever i den miljön har ofta svag självkänsla.

-Jag har vävt in läraren Viktor i boken. Han ser signalerna från Lilian men har inte så lätt att hantera dem.

Lina säger att hon själv var en duktig och tyst flicka i skolan. Hon syntes inte särskilt mycket. Kanske hade hon behövt någon som vågade ställa frågor till henne, funderar hon. Pjäsen spelas fram till 10 december, då skolturnén avslutas.

Huomena uusi päivä 1. Foto Tornedalsteatern

Tornedalsteatern turnerar i flera gränskommuner med Lina Stoltz manus Imorgon är allt som vanligt.

 

Foto: Rabén & Sjögren samt Tornedalsteatern.

Pressmeddelande Kravet är ett förstärkt ekonomiskt stöd

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, har i veckan genomfört samråd med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och träffat konstitutionsutskottet.

Representanter för STR-T och Met Nuoret-Tornedalingarnas ungdomsförbund träffade i veckan kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. De frågor som bland annat lyftes fram till ministern var att det är dags att etablera ett språkcentrum för meänkieli och finska, samt att det är ytterst nödvändigt med ett förstärkt ekonomiskt stöd till STR-T.

-STR-T har inte en rimlig möjlighet att svara upp mot lagens krav och ett utvecklingsarbete med ett löneutrymme på 600 000 kr årligen. STR-T representerar en ursprunglig inhemsk minoritet med bara i Norrbotten 60 000 människor, säger Bengt Niska vice ordförande i STR-T.

-Vi noterade även att kulturministern var särskilt intresserad av Met Nuorets gränsöverskridande samarbete med Kveeninuoret vad gäller språkläger, berättar Bengt Niska vice ordförande i STR-T

STR-Ts efterföljande besök vid konstitutionsutskottet var ett resultat av en önskan som framförts vid utskottsordförande Andreas Norléns deltagan vid tornedalingarnas dag 15 juli i år.

-Vid mötet med konstitutionsutskottet förmedlade vi kunskap om vår identitet, meänkieli och de utmaningar som finns. Vi ser fram emot konstitutionsutskottets besök i Tornedalen hösten 2016. Det blir ett nöje att guida dem, avslutar Bengt Niska.

Presskontakt

Bengt Niska, vice ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-327 60 89

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74

Bifogad bilaga:

Förstudie språkcenter 151125

Förstärkning av organisationsstöd 151201

Fakta om STR-T

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset är en intresseorganisation i språkliga, kulturella och samhälleliga frågor. Förbundet är en intresseorganisation för medlemmar som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Förbundet grundades 1981 och är ett språkrör för en ursprunglig inhemsk,språklig och kulturell minoritet. Förbundet utgör även regeringens remissinstans i frågor som rör minoriteten. Målsättningen är att främja och stärka minoritetens identitet samt språkliga och kulturella utveckling och förankring. I dagsläget har organisationen närmare 5000 medlemmar i hela Sverige. www.str-t.com